Hej från jultåget! Efter gårdagens kaotiska flyttpackande blev det tidig väckning denna julaftonsmorgon. Men ahh, vad det ska bli skönt att komma hem, även om det bara är för tre dagar (minus halva juldagen då jag såhär i sista minuten lovade hoppa in på jouren för att hålla vasaborna vid liv).

Kort resumé av de senaste månaderna:
- Argentinaresan i oktober var höstens höjdpunkt. Med ett gäng härliga Lyror flög vi över Atlanten för att delta i en körfestival, men vi hann minsann med mycket annat också. Turistade i Buenos Aires, åt god biff, dansade tango, red över Pampas slätter i solskenet etc etc. Ett minne för livet skulle jag vilja påstå!
- Julkonsert och därpå följande fest är väl höstens höjdpunkt nr 2. Alltid lika stämningsfullt. Jag är så glad att jag får sjunga i en så fin kör med så många skönsjungande och underbart härliga människor.
- What else? Well what do you think? Jobb, mera jobb, mest jobb. Leker fortfarande nån slags traumatolog/småkirurg och trivs bra med det. I februari blir jag internmedicinare. Jag funderade länge på att dra till Stockholm och pröva på akutmedicin men det får bli en annan gång.
- I julveckan har jag inte hunnit med mycket annat än jobb, flyttkaos och en skön glöggkväll med bästa medicinargänget.

Så här till slut kan man ju inte annat än konstatera att man har så väldigt många, fina människor i sitt liv. Det har varit en givande höst på många sätt. Nu får jag äntligen åka hemhem till pampesien och fira jul med de allra finaste.

GOD JUL!

…av Johanna ska jag uppdatera bloggen. Men inte mer än såhär för man är ju busy som vanligt. Och ovanligt lycklig faktiskt. Är inte alls så dyster som man kanske kunde tro på basen av bloggen. Life is good och snart är det jul!

Skriver kanske några rader ikväll om jag hinner.

Konstig vecka. Är nämligen tjänstledig utan lön i 8 dagar. Vad gör man då? Jo, man jobbar häcken av sig i Vasa 5 dagar och tar sen några latmansdagar på det. Jag ska SÅ skämma bort mig i helgen. Har redan bokat massage. Ahh!

Ligger som bäst hos mommo o vilar upp mig efter nattskiftet. Hör radio vega från vardagsrummet och mommisen talar nånting för sig själv. Precis som det ska vara i Karkmo.

Nu en dusch. Sen upp o titta på pipiga vasabor igen. Adios!

Har en vanlig arbetsvecka bakom mig, dvs bara en jour och i övrigt kvällar fyllda med fritid. Sånt gillar vi. Som avslutning på veckan fick jag en LEDIG helg som dessutom bjöd på underbart soligt höstväder. Har tagit hand om kropp och själ och hus. Gått lång promenad och bara älskat hösten. Såhär på söndagskvällen kan jag nu konstatera att jag är ganska återställd efter det tillstånd som nog var nånting väldigt nära en burnout. Höll på att förlora glädjen i jobbet och på samma gång glädjen i allt annat. Nu känner jag att allt är lite roligt igen. Skulle nästan ha lust att åka bergochdalbana eller Powerparks Cobra eller nåt annat crazyt och bara skratta sönder magen.

Här bjuder jag på en sommarbild från, just det, Powerpark. Systeri var med, hurra.

Ledig helg efter 12 långa arbetsdagar på raken. Det finns så sjukt mycket roligt jag skulle vilja göra med min lediga tid. Men jag orkar inte. Orkar absolut ingenting. Behöver dessa två dagar till att bara ta igen mig. Reda upp mitt liv (igen). Börjar inse att det jag håller på med inte är hållbart. Är det det här som är burnout? Kan man ha det som 26-åring?

Vill bara meddela att jag lever, omständigheterna till trots. Sitter i 615:an påväg hem från hki-vantaa. Gått helt ok i helgen. Krafterna räckte till och jag hann t.om träffa Budapest-babyn en kort stund före jag flög hem. Värsta humörhöjaren alltså. Lever jag länge på. Synd bara att stackars liten är pipi. Faster tröstade med en antibiotikur och några pussar.

Also. Låt mig skriva några ord på tyska. ICH BIN SO MÜDE! (De som haft Klasse! som lärobok vet att denna fras ska besvaras med en suck och ett ”Du bist ja  IMMER müde”).

Anyway, jag är DÖDSTRÖTT. Var sjukt trött ren igår kväll efter förrgårdagens jour.  Satt och nickade hela halva körövningen (kör som i körsång, inte som i körkort) och gick hem i pausen. Efter ännu en arbetsdag vill jag bara svimma. Det värsta av allt är väl att jag om ett par timmar måste bege mig till flygplatsen och flyga upp till Vasa för att joura hela helgen. Kommer hem sent på sö kväll. Hur trött kommer jag inte att vara då? För att inte tala om efter nästa vecka, som alltså är en helt normal arbetsvecka? Jisses alltså.

Får väl än en gång konstatera att jag är… hm.. vill inte säga galen, men… ohälsosam. Typ.

Vilken fantastisk lördagskväll det blev. En helkväll med skönaste gamla studiekompisgänget. Galet härligt alltså. Det kallar vi kärlek.

Idag vaknade jag kl 11 och började dagen med godaste yoghurten, en stor kopp kaffe och två avsnitt hollywoodfruar. Nu känner jag mig redo för resten av söndagen. Gäller att njuta av den lediga dagen för jag har en en 72 h arbetsvecka framför mig.  Nåja, solen skiner, hurra för det.

Dagarna går, veckorna går.  Snart är det jul. Nånä, men det känns faktiskt lite så. Jag hinner liksom inte med. Man jobbar, och så jobbar man lite mer och lite till. Sen kommer det en helg, som försvinner i ett huj. Och så lägger jag ner alltför mycket tid på framtidsangsta. Inget nytt alltså… Dit far man mina veckor.

Förra helgen gav jag min syster en introduktion i hur man säljer på lopptorg.  Jag hade 1000 trubbel på vägen, men det blev en helt okej dag till slut. Fint väder och roliga människor. Med rolig menar jag ”mommo-rolig” om nu någon annan än familjen K förstår det begreppet. I alla fall, första problemet stötte jag på då gamla skit-opeln vägrade starta.  Händig som jag är (*not*) fick jag till slut igång motorn och mina loppissaker transporterade till Sandvikstorg. En parkeringsbot och 6 timmar senare åkte vi hem, rätt nöjda faktiskt.

Idag efter jobbet gjorde jag kontrakt med en ny arbetsgivare. Tänkte börja joura på lite nya ställen. Kiva de!

Och vad annat? Nå, jag misstänker att jag har en liten virusinfektion i kroppen. Gå bort! På lördag har vi värsta KALASET med studiekompisarna så då tänker jag INTE INTE INTE vara sjuk. Förstod ni? INTE VARA SJUK.

En kort update. Skärikeikka förra helgen. Till Pampas slätter bar det av. En buss lastad med lyror och akademare. Vilka härliga mänskor! En helg som förutom av körsång och en mycket lyckad konsert i Åminne fylldes av massor med galenskaper, villaliv, mycket skratt och en del dramatik. Hem kom man halvdöd, men lycklig. Lycklig över att få vara en del av en så fin gemenskap.

Men ack, så fort man kastades in i vardagen. Det första som hände följande morgon var nämligen att denna traumaläkare visades till ultraljudsrummet för att agera åtgärdsradiolog för en förmiddag. Oväntat, men riktigt kul faktiskt! Ascitesdränage, pleurapunktioner och suprapubiska katetrar på listan. Då fick man vakna snabbt och hålla hårt i knivar och nålar.

Den här gubben kunde behöva ett ascitesdränage, skulle jag vilja påstå

Vill bara meddela att allt är gott och att föregående inlägg bara var en tillfällig svacka. Resten av arbetsveckan förlöpte som smort. Nu är feelisen på topp igen och fröken drar iväg till Pampas på skärikeikka med kören. Jestas vad kul! Bis später.

Några känslor som beskriver denna dag: känslan av inkompetens, ineffektivitet och OTILLRÄCKLIGHET. Kaos i mitt huvud. Men så är det ibland, det vet jag ju. Det hör lite till. Då kan man efter arbetsdagen köra ett träningspass för att tömma huvudet lite. Det hjälper garanterat, så även denna gång. Sen kom jag hem och kom till min stora glädje på att jag ju inte sett gårdagens Bachelor Pad. Visserligen en mycket hjärndöd show, men ack så underhållande.

Imorgon blir en bättre dag.